Ingen framtid utan bakgrund!

I jämförelse med de många inte sällan mycket påkostade investeringar eller projekt av kort varaktighet, som har hög prioritet i den kommunala budgeten, synes beslutsfattarnas intresse och vilja att fokusera på det kollektiva minnet och vårt gemensamma kulturarv under lång tid dessvärre successivt ha reducerats till det minsta möjliga. På Owe Pellsjös grafiska blad (ovan) offras Sölvesborgs enda kvarstående byggnad från 1700-talet på bilismens altare.

Vilka för eftervärlden synliga och för framtiden värdefulla avtryck eller minnesbilder av alla dessa, ibland helt meningslösa, kortsynta kommunala aktiviteter och dess allra ivrigaste tillskyndare finns kvar om kanske bara femtio till sextio år?

Flera aktuella undersökningar och studier har å andra sidan visat på nutidsmänniskornas starkt ökade engagemang för sitt ursprung, sin egen verklighet och närmiljö samt därmed berättigade anspråk på en väl utforskad och artikulerad bakgrundsberättelse. För flertalet tycks också födelse- eller uppväxtorten vara och förbli en av de viktigaste platserna i livet. I en ständigt pågående och snabbare samhällsomvandling har vi säkert alla ett stort behov av en tydligare identitet och fastare referensramar.

Kunskap om den egna bygdens förflutna och dess minnen kan verksamt bidra till att förena kommuninvånarna, såväl infödda som inflyttade, i en mer positiv och demokratisk social gemenskap med ett historiskt sammanhang. Ett sådant kollektivt minne skapar oftast av sig självt självrespekt, självförtroende och större förståelse för andra än oss själva. Detta kan i sig bli ett fruktbart redskap för en bättre samhällsplanering och utveckling av morgondagens Sölvesborg.

Genom kreativt arbete och en god framförhållning blir vårt väl vårdade kulturarv en viktig utgångspunkt för andra tänkbara ambitiösa kulturella och/eller sysselsättningsbefrämjande projekt. Vid våra kontakter med världen runtomkring är en markerad, synlig och historiskt förankrad lokal profil av allra största värde.

Förvissningen om att vårt kulturarv är grunden för demokratin utgör i detta sammanhang en förpliktande uppmaning till oss alla. Förhoppningsvis kommer detta budskap att väga tungt inför den osäkra och ovissa framtid kommuninvånarna i Sölvesborg nu går till mötes.

Av naturliga skäl II

Skylt med text av Hans Milton uppsatt för drygt 30 år sedan vid de som fornlämning registrerade Skönabäcksbrunnarna. Den intilliggande rektangulära f.d. fiskdammen, vars konturer ännu är väl synliga i terrängen, anlades på 1760-talet av herrgårdens dåvarande ägare överstelöjtnant L. B. Gyllenpamp. De två brunnarna med omgivande kullerstensättning får sitt tillflöde av vatten från en järnhaltig och förmodad sundhetsbefrämjande källa. Platsen var under 1800-talets senare hälft mycket välbesökt och uppskattad både av ortsbefolkningen och besökare utifrån.
Hur besvarar detta fornminne den vetgirige turistens frågande blick? Två brunnsöppningar med nödtorftigt pålagda järngaller på god väg att överflyglas av stinkande gyttja, växtlighet och skräp. En gång i tiden en omtyckt, respekterad och välskött samlingsplats för bygdens folk. Spåren förskräcker!

Sprattelgubben på Stadshuset?

Är det av högtidliga, ceremoniella eller exklusiva skäl, som kommunchefen låter flaggan med det medeltida kommunvapnet i topp dagligen vaja över kommunhuset?
"Det skall vara en symbol för det som är just högtidligt och exklusivt", heter det i Kommunfullmäktiges nyligen fattade beslut i detta ärende. Under alla övriga förhållanden är det annars alltid "sprattelgubben", som skall vaja.

Passa på och njut!
Snart har vi sprattelgubben här!
(Bilden tagen den 22 mars 2017)

Uppsnappat på bygden i limerickform

Vad är fel i Sölvesborg?

Den 5/4 2017 får vi kommuninnevånare genom media reda på att ytterligare en chef slutar i kommunen.
Tidigare har flera chefer slutat eller fått sluta. I många fall med konstruerade skäl. Denna turbulens ger ingen stadga i organisationen och medborgarna börjar tvivla på kommunens förda personalhantering.
Vi som sitter på åskådarplats har ju inte alla kort på bordet, men tystnaden skapar misstankar. Detta gagnar inte kommunledningen och förtroendet dalar. Dessutom kostar detta pengar i olika former.
Vad tänker ni styrande göra, då ni enligt värdegrunden vet och kan allt och vi som medborgare inte behöver bry oss?
En som undrar

(Se inlägget om värdegrundsbroschyren överst på sidan)

Som jämförelse kan nämnas att kommunens högste tjänsteman, kommunchef Lars Ericsson, har en deklarerad årsinkomst om sammantaget 796.416 kr.
Angivna inkomster av tjänst avser taxeringsåret 2016, dvs. personens beskattningsbara inkomst av tjänst under 2015. Medianinkomsten för i Sölvesborgs kommun skrivna personer var under samma period 226.308 kr.
Det bör nämnas att såväl Åkesson som Jeppsson är riksdagsmän och således ofta företrädes av en ersättare under Kommunfullmäktiges sammanträden. Jimmie Åkesson är dessutom partiledare.
Antal kommunala uppdrag avser innevarande mandatperiod.
Använda källor:
Ratsit. Katalogen 2017, utgåva 2
Sölvesborgs kommuns hemsida

I den här kommunen verkar det finnas gott om pengar!

Sölvesborgs kommun får betala 1,4 miljoner kronor! Kommunchefen Lars Ericsson tecknade ett avtal med ett vandrarhem, men sedan behövdes inte de efterfrågade platserna.

Det var ett misstag och vi får se det som lärpengar, säger han i maj 2016 till lokaltidningarna och Blekingeradion.

Dyr och onödig kunskap tycker gammal sölvesborgare.

Av naturliga skäl var ordet, sa Bull

Samhällsplanerarskrået i stadshuset, starkt inspirerat av ledande politiker, tycks hysa ett mycket aktivt intresse för astronomi och geologi. På annat sätt kan den pågående förödelsen på Kämpaslättens företagsområde knappast förstås: man har låtit sig inspireras av meteoritnedslaget i Sibirien 1908. Inte heller där lämnades något träd kvar och marken blottlades inom stora ytor.

Resultatet är i båda fallen förfärande och kan i fallet Kämpaslätten inte ursäktas med någon naturkatastrof. Sölvesborg hade här tidigare en lummig och grön infart som politiker av uppenbarligen alla kulörer medvetet demolerat, alldeles i onödan.

Det skulle nämligen varit möjligt att planera med förnuft. Här i området möttes två medeltida infarter till staden vid Gesällboken, den västerifrån och den norrifrån. Här i korsningen låg Galjalyckan där missdådare togs av daga. Intet av detta finns kvar. Det skulle gå att med lite fantasi integrera dessa gamla strukturer i planen för företagsområdet, något som skulle förhöjt dess värde och ingalunda behövt skrämma någon företagare på flykten.

Så har inte skett. Meteoritnedslagets princip gäller. Pang, tjoff, bort! Inte ett träd, inte en sten skonas. Detta företagsområde ska bli minst lika trist som alla andra.

Sölvesborg av naturliga skäl, sägs det ironiskt. Sölvesborgarna måste bättre värna sin bokskog om de vill ha den kvar. Kämpaslätten är inte slutet på förödelsen, snarast början!

Ynde Rastplats

Stora planer finns nu att bebygga Ynde rastplats med restaurang, motell, m.m. Under årens lopp har idéerna varit många. Dock har inga förverkligats bl.a. på grund av platsens läge, närhet till Bellas Place, ekonomi m.m.

Att RASTA enligt tidningsartikel har ett vitt fält i Sölvesborg som man måste fylla, låter inte särskilt väl underbyggt.

Nuvarande entreprenörer måste ha en helt ny agenda i marknadsundersökning, då man med facit i hand sett hur det gått med t.ex. Galtsjön och till viss del Bellas Place.

Det är bara att önska lycka till – dock får man hoppas att inte kommunen ser till att vi skattebetalare får stå för delar av notan längre fram.

LOV – inget för S

Med en viss förvåning kunde man i BLT läsa att Omsorgsnämndens ordf (s) verkligen inte hoppas att något företag skulle etablera sig i Sölvesborg, detta skulle bara kosta en massa pengar enligt honom. Kvaliteten pratar man inte om.

De rödgröna i Sölvesborg vill inte genomföra LOV, trots KF beslut. Man kommer troligtvis att streta emot in i det sista.

För Olsson har väl mandat att uttala sig som han gör, eller... ?

Kan det anas ugglor i mossen?

Kulturlandskap i centrala Sölvesborg?

Populism på hög nivå